Den här helgen har gått helt i hundens tecken.

I lördgas var vi till Lindesberg på utställning. Tage, som var den enda av mina hundar som var med blev 2:a bästa hane. En plats som vi har stått på hela året känns det som. Men tittar jag efter finns där ett par BIR och ett BIM också ;o)

Eftersom Ulrikas lille Bonuz blev BIR-valp stannade jag kvar för att hejja fram dem i fialen. Och det gick bra för dem där. BIS4-valp på sin första utställning är toppen bra. Undra vart den pojken kommer att sluta? 

Extra roligt var det ju att titta på finalerna då BIS och BIS-veteranen också var Briarder. Grattis till er alla med såå fina hundar!!

Imorse fick jag gå upp lika tidigt, men nu skulle vi till Fagersta och tävla lägre klass spår. Alla som känner mig vet ju vilka dåliga tävlingsnerver jag har. Och jag har även en förmåga att dömma ner Tage i de läget. Typ, att han inte kan spåra o.s.v.  

Självklart har jag fel. Tror att Tage var en av två hundar som hade 10p på spåret. och att han fick 8,5p på upptaget berodde ju inte på honom utan på mig som som gick med för kort lina.

Budföringen har alltid varit Tages parad gern men idag blev det lite fel. Appellplan låg pricis bredvid en åker och där hade de ställt skytten. Jag skulle skicka Tage på diagonalen över appellplan till mottagaren, men när vi vände upp så stog ju skytten närmast. Så Tage for iväg så fint, så fint, hoppade över diket och satt sig fot bredvid skytten  :o)  

Något vi alltså behöver träna på är fler folk på plan när vi gör budföring.

Platsliggandet med skott är ju också något nytt. Jag har tyvär inte haft tillfälle att träna det rent tävlingsmässigt. Men han är ju skott fast och han ligger alltid bra på platsen så (med peppning av Ulrika) bestämde jag mig för att köra endå.

Det gick ju hur bra som helst. Som om han aldrig har gjort annat.

Tyvärr nollade vi hoppet och framförgåendet så vi fick nöja oss med godkänt resultat. Det mest retsamma är väl att det bara saknas 3,75p för ett uppflytt till högre klass.

Men men, nu ska vi köra igång med viltspåret igen och några lydnads tävlingar.

Få lite mer tävlingsrutinsom det heter.

Sen i vår får vi prova lyckan igen på en brukstävling.

Det sägs att genrepet ska gå dåligt, för då går det bra när det väl gäller. Men får det verkligen gå hur dåligt som helst?

Hunden jobbade på bra, men jag slog i backen så det svartnade för ögonen på mig.

Jag fick sitta en stund i den blöta mossan innan jag överhuvudtaget kunde resa mig upp. Tage tyckte nog att jag var lite konstig men han kom och satt sig bredvid mig och väntade så snällt.

När jag konstaterat att jag kunde röra alla kroppsdelar och att det var lika långt till bilen om vi fortsatte spåret eller om vi  skulle vända och gå tillbaka så var det bara att torrka av det värsta blodet och låta hunden jobba vidare.

Trots detta så blev det bara en pinne minus. Men om det var tur eller skicklighet från Tages sida vill jag ha osagt. Han känndes mer som en förvirrad tonåring.

Ja, ja, det sägs ju att det är kul att tävla. Vi får väl se hur jävla kul det blir på söndag.

Just nu, sittandes i soffan med en kropp som värker överallt, funderar jag på om det inte är bättre att samla på frimärken.

Då var årets härligaste Briardhelg avklard.

Bäst i Väst vid Tångahed i Vårgårda är något jag inte vill missa.

Massor med fina och lydiga briarder som tävlade i både lydnad och utställning i dagarna två. Kan det bli bättre?

Mina hundar var bara med på utställningen. Mina nerver pallar inte med att tävla lydnad på en plats med så mycket publik...

Trots att jag hade kameran med mig blev det inga bilder tagna på hundarna men dessa två fina bilder på Tage är tagna av Malin Levin. Tack för lånet!!

Borta bra men hemma bäst. Idag blev det en skön och lång promenad i skogen och då passade jag på att ta desto fler bilder........