Ännu ett löp är över för Doris. Nästa gång hon löper är det meningen att hon ska paras. Spännade, spännande.

Hoppas allt går som planerat och jag får åka till Ingela och gosa valpar i vår.

Tage skulle eventuellt ha blivit pappa nästa år igen. Men tyvär blev det inte så. Jag tycker att uppfödaren tagit helt rätt beslut efter de premisser som fanns men det är ju inte mindre tråkigt för det.

Jag skulle så gärna se lite fawnvalpar efter Tage. Men å andra sidan kanske det var lika bra. Tror inte jag skulle kunna motstå en liten Tageson i rätt färg och som det är nu är det rätt fullt på hundfronten här hemma.

Vill även skicka ett stort TACK till Eva Milby som har tagit hand om Doris så bra under de veckor hon löpt.

Allt blir så mycket lättare när man kan sära på hundarna vid löp.

Bland de första gångerna som jag pratade med Tages uppfödare frågade hon mig vad jag ville ha valpen till. Skulle jag tävla lydnad och/eller bruks, skulle jag åka på utställningar med honom eller bara ha honom som sällskapshund??

Mitt svar blev något sånt här: Tävla kommer jag ALDRIG att göra men givetvis skulle hunden bli aktiverad med lite av varje så som en brukshund bör göras. Utställning??  Jag har aldrig varit på någon utställning och det känns faktiskt inte som min grej. Kanske att jag provar någon gång men troligtvis blir det inte så.

Det året åkte (2004) vi upp för att titta på alla Briarder på Stora Stockholm (min första hundutställning någonsin)

Där såg jag en stor och reslig kvinna i Golden Retriver ringen som föll platt på mage. Det var då jag bestämde mig för att aldig någonsin ställa ut en hund!!

Tiden gick och Tage flyttade hit i början på sommaren 2005. När han blivit 4 månader övertalade en kompis mig att ställa ut honom på en utställning som var här i Arboga. Tage blev BIR-valp och BIG-3  och jag var inte längre så säker på att det inte var något för oss.

Och nu 6 år senare vet ju alla att utställning visst var något för oss!!     

Vi gick ju valpkurs, allmänlydnadskurs och sedan en lydnadskurs. Och det gick ju skapligt. Men tävla??  Nej det klarar inte mina dåliga tävlingsnerver.

Vet faktiskt inte vem som övertalade mig att anmäla till en lydnadstävling (tror Maria är den skylldiga) Efter den första blev det några till och när vi väl hade fått ett första pris i ettan skulle jag nog försöka få två till.

Men sen fick det räcka, klass två skulle vi aldrig klara av.

Nu sitter jag här med både LP1 och LP2 rosetten och min första tanke var självklart att nu räcker det. Klass tre kommer vi aldrig klara av........

Men...   Så fan heller.  Klart vi ska tävla i trean    

Så nu ska vi träna för att i vår/sommar tävla både i lydnadsklass 3 och se till att få uppflyttet till högre klass spår.

Inte illa pinkat av min sällskapshund!!